När du möter ett av Lena Cronqvists verk är det som att gå rakt in i ett känslolandskap du inte visste fanns. Färgerna är ofta starka, motiven personliga och obekväma, och uttrycken laddade av smärta, liv och ibland död. Cronqvists konst är aldrig likgiltig – den väcker något i dig, oavsett om du betraktar ett självporträtt, en scen med barn, eller en referens till klassisk konsthistoria. Med en karriär som sträcker sig över sex decennier har hon befäst sin plats som en av Sveriges viktigaste samtidskonstnärer.
Det personliga blir allmängiltigt i Lena Cronqvists konst
Lena Cronqvist har under hela sin karriär arbetat med motiv som speglar det egna livet. Självporträttet är återkommande, men lika ofta dyker familjen upp – särskilt sonen. Genom att använda sig själv som modell utforskar hon teman som sorg, moderskap, sjukdom och ensamhet. Det blir en sorts visuell dagbok där betraktaren bjuds in i det mest privata.
Särskilt starkt träder detta fram i verk där hon skildrar sig själv som både sårbar och stark. Ofta står kroppen i centrum, målad med brutal ärlighet. Hon använder färg och form för att blotta tillstånd som annars är svåra att sätta ord på. Det personliga uttrycket blir allmängiltigt, för det hon målar går att känna igen, även om det är hennes historia som ligger till grund.
Ett återkommande tema: sjukdom och svaghet
I flera av Lena Cronqvists verk finns tydliga referenser till sjukdom, både fysiskt och psykiskt. Målningarna från 1980-talet visar en kropp som är trött, ett ansikte som bär spår av lidande. Det är inte bara en estetik – det är också ett sätt att prata om sjukdom på ett sätt som sällan får plats i det offentliga rummet.
Det finns målningar där hon ligger i sängen med tom blick, andra där kroppen nästan försvinner i en dimma av färg. Det är svårt att inte läsa in en kommentar om sjukdomens påverkan på identitet, särskilt när det gäller kvinnor. Här ställs styrkan i kontrastrik relief mot svagheten. Kanske var det därför samtal om Lena Cronqvists sjukdom började dyka upp i media och bland konstkritiker – för hennes konst var så full av kroppsligt uttryck och plågad närvaro.
Trolovningen som speglar konsthistoria och liv
Ett av Lena Cronqvists mest kända verk är målningen ”Trolovningen”, där hon tydligt refererar till Jan van Eycks klassiska bröllopsporträtt. Men där renässansens version är formell och behärskad, är Cronqvists version rå och full av känslor. Figuren tittar rakt ut mot betraktaren, klädd i röd klänning, med ett ansiktsuttryck som både signalerar närhet och avstånd.
Symbolik i ”Trolovningen”
- Den röda klänningen för tankarna till passion men också till blod och kroppslighet.
- Spegeln i bakgrunden visar ett annat perspektiv – kanske på det inre livet?
- Den manliga figuren är något tillbakadragen, vilket skapar en spänning i bilden.
”Trolovningen” är ett exempel på hur Lena Cronqvists konst både kommenterar historien och skapar något helt eget. Det är en målning som stannar kvar hos dig länge.
Döden som ständig skugga i konstnärskapet
Redan tidigt i karriären började döden göra sig påmind i Lena Cronqvists måleri. Döden är inte alltid brutal eller dramatisk i hennes värld – ibland smyger den in som en stämning, ibland är den rakt på sak, som i bilder av döda barn eller tomma rum.
När nyheten om Lena Cronqvists död började cirkulera i vissa sammanhang skapade det stor uppmärksamhet. Det visade sig vara felaktigt, men kanske var det inte så konstigt att sådana rykten fick fäste – hennes konst har alltid rört vid livets slut, oavsett hennes egen hälsa. Och när döden skildras genom hennes ögon är den både skrämmande och lugn, vacker och tragisk.
Starka färger och tydliga linjer i Lena Cronqvists uttryck
Stilistiskt är Lena Cronqvists konst lätt att känna igen. Hon använder starka, nästan chockartade färger, och konturerna är ofta skarpa. Det finns en lekfullhet i formen, men en tyngd i innehållet. Kombinationen skapar ett uttryck som är både barnsligt och brutalt – ibland i samma målning.
Färgerna är inte slumpmässiga. Rött, blått och svart dominerar, och tillsammans skapar de en emotionell laddning som bär verken. Även när motiven är små, som i hennes grafik eller skulpturer, finns samma intensitet. Hon målar inte bara med färg – hon målar med känsla.
Så kan du tolka Lena Cronqvists konst på egen hand
Att tolka Lena Cronqvists konst handlar inte om att förstå varje symbol rätt, utan om att känna. Här är några sätt du kan närma dig hennes konst:
- Titta på ansiktsuttrycken och kroppsspråket – vad säger de utan ord?
- Fundera på vad färgerna får dig att känna.
- Leta efter återkommande teman, som moderskap, sjukdom, ensamhet och död.
- Jämför olika verk och fundera på hur uttrycket förändras över tid.
- Läs titlarna noggrant – ibland finns en ledtråd där till motivets innebörd.
Det är i mötet mellan betraktaren och verket som något nytt uppstår. Cronqvists konst kräver inte expertkunskap – den kräver bara att du vågar känna efter. Hon har själv sagt i en intervju:
”Jag målar inte för att det ska vara vackert, jag målar för att jag inte kan låta bli.”
Det citatet säger mycket om kraften bakom hennes skapande – det är inte dekoration, det är nödvändighet. Och kanske är det just därför så många fortfarande söker sig till verken, trots rykten om Lena Cronqvists död – för att få känna något på riktigt genom Lena Cronqvists konst.
