Alexander Roslin – Mästaren av färg, ljus och aristokratins elegans

Alexander Roslin – mästaren av färg, ljus och aristokratins elegans

Alexander Roslin är en av Sveriges mest framstående konstnärer genom tiderna. Hans skicklighet i att återge tyger, smycken och ansikten i olja gjorde honom till en av 1700-talets mest eftertraktade porträttmålare vid Europas hov. Med en karriär som sträckte sig från Sverige till Tyskland, Italien, Ryssland och framför allt Frankrike, lyckades han skapa tidlösa mästerverk som än idag betraktas som några av rokokons främsta porträtt.

Genom en kombination av teknisk briljans, förståelse för samtidens smak och en förmåga att lyfta fram individens karaktär blev Roslin en internationell succé. Han förevigade kungligheter, diplomater, vetenskapsmän och konstnärer – och lyckades skapa bilder som inte bara var ytliga representationer utan som också bar en känsla av liv och närvaro.

Från Malmö till de europeiska hoven

Född den 15 juli 1718 i Malmö i en medicinsk familj, var det inte givet att Roslin skulle bli konstnär. Hans far, Hans Roslin, var läkare och hans mor, Katarina Wertmüller, tillhörde en släkt med medicinsk bakgrund. Familjen flyttade runt i södra Sverige på grund av faderns arbete, och under en period bodde de i Karlskrona, där den unge Alexander började visa en talang för teckning.

Hans första konstnärliga vägledning kom från amiralitetstecknaren Lars Ehrenbill, som uppmuntrade honom att söka sig till Stockholm för vidare studier. Vid sexton års ålder blev han elev hos hovmålaren Georg Engelhard Schröder, där han lärde sig den grundläggande tekniken inom porträttmåleri.

Efter några år i Stockholm insåg Roslin att konkurrensen var hård och att möjligheterna att etablera sig var begränsade. Han sökte sig därför vidare, först till Göteborg och Skåne, där han målade aristokratin, och sedan till Tyskland, där hans internationella karriär tog sin början.

Från Malmö till de europeiska hoven

Genombrottet i Bayreuth och Italien

År 1745 fick Roslin en inbjudan till markgrevens hov i Bayreuth, där han målade flera viktiga porträtt. Detta blev hans första stora internationella uppdrag och ett avgörande steg i hans konstnärliga utveckling.

Efter tre år i Bayreuth reste han vidare till Italien för att studera renässansens och barockens mästare. Han besökte Venedig, Florens, Neapel och Rom, där han fick influenser från såväl Caravaggio som den samtida franska konsttraditionen. Hans färdigheter som porträttmålare förbättrades och han började experimentera mer med ljus och skuggor.

I Parma fick han sitt första kungliga uppdrag när han kallades till hovet för att porträttera hertigen av Parma. Hans framgång där gav honom ett rekommendationsbrev till den franska kungafamiljen, vilket skulle bli hans biljett in i Paris konstvärld.

Paris – Roslins väg till berömmelse

Roslin anlände till Paris 1752, och trots att han kom som en relativt okänd konstnär lyckades han snabbt etablera sig. Han introducerades i den franska societeten genom den svenska ambassaden och tack vare sitt rekommendationsbrev från Parma fick han snart viktiga uppdrag.

År 1753 blev han invald i den prestigefyllda Académie Royale de Peinture et de Sculpture, vilket var en avgörande milstolpe i hans karriär. Detta gav honom tillträde till Salongen, den viktigaste konstutställningen i Paris, där han fick möjlighet att visa sina verk för den franska aristokratin.

Hans porträtt blev snabbt eftertraktade, särskilt på grund av hans unika förmåga att återge olika material. Roslin hade en oslagbar skicklighet i att måla siden, sammet, spets och juveler så realistiskt att de nästan kunde kännas med blicken.

Hans kundkrets växte och kom snart att inkludera:

  • Kung Ludvig XV och hans hov
  • Vetenskapsmän och filosofer som Jean François Marmontel
  • Svenska kungligheter, inklusive Gustav III och hans bröder
  • Ryska adeln, däribland Katarina den stora och prins Vladimir Golitsyn

Roslins måleri anpassade sig efter tidens förändringar. På 1750-talet inspirerades han av Jean-Marc Nattiers ljusa och eleganta porträttstil, men på 1760-talet övergick han till en mer färgintensiv och dramatisk stil, som syns i målningar som Damen med slöjan (1768) och Brukspatron John Jennings, hans bror och svägerska (1769).

Paris – Roslins väg till berömmelse

Ett lyckligt äktenskap och en tragisk förlust

Roslin gifte sig 1759 med den begåvade pastellmålaren Marie Suzanne Giroust, en konstnär med stor talang inom porträttkonst. Deras äktenskap var lyckligt, och de fick sex barn tillsammans. Girousts stöd och konstnärliga insikter spelade en viktig roll i Roslins utveckling, och han målade henne i flera av sina mest kända verk, däribland Damen med slöjan.

Tragiskt nog gick Giroust bort 1772, endast 38 år gammal, vilket slog Roslin hårt. Hans produktion minskade drastiskt och han valde att lämna Paris för att resa till Sverige och Ryssland i några år.

Sverige och Ryssland

Under sitt Sverigebesök 1774–1775 målade Roslin av Gustav III, Lovisa Ulrika och Carl von Linné. Han invaldes även i Konstakademien, dock endast som utländsk hedersledamot – en märklig detalj med tanke på hans svenska ursprung.

Efter Sverige reste han till Sankt Petersburg, där han mottogs med stor entusiasm vid Katarina den storas hov. Kejsarinnan erbjöd honom en fast tjänst som hovmålare, men Roslin valde att återvända till Paris.

Roslins konstnärliga arv

Roslin tillhörde sin tids mest uppskattade porträttmålare och hans konst lever kvar på museer över hela världen. Några av hans mest kända verk finns på Nationalmuseum i Stockholm, Louvren i Paris och Hermitaget i Sankt Petersburg.

Hans konstnärliga arv utmärks av:

  • Enastående skicklighet i att återge material som siden, sammet och spets
  • En subtil känsla för ljus och skuggor
  • En förmåga att fånga aristokratins elegans och självbild
  • En djärv användning av färg och detaljer

Slutet på en stor karriär

Roslin återvände till Paris 1778 och fortsatte att arbeta, även om den franska smaken förändrades och nyklassicismen blev alltmer populär. Han bevittnade den franska revolutionens början och såg sitt aristokratiska klientel falla i onåd.

Han avled den 5 juli 1793, tio dagar före sin 75-årsdag, i en tid där många av hans tidigare beskyddare avrättades under skräckväldet.

Trots att han kanske inte blev lika känd som Rembrandt eller Rubens, är Roslins konst en ovärderlig skildring av den europeiska aristokratin under 1700-talet. Hans skicklighet, detaljrikedom och förmåga att fånga individers unika drag gör honom till en av Sveriges främsta konstnärer genom tiderna.