Carl Milles föddes 1875 som Carl Emil Andersson på Örby gård i Uppland. Hans liv tog snabbt en dramatisk vändning då modern avled när Carl endast var fyra år. Trots en tung barndom växte han upp i en kreativ miljö, där flera av syskonen också skulle komma att arbeta inom konstnärliga yrken. Systern Ruth blev skulptör och halvbrodern Evert blev arkitekt.
Efter en tidigt avslutad skolgång började Milles som snickarlärling och studerade på kvällarna vid Tekniska skolan i Stockholm. Snart förde ett stipendium honom till Paris – konstvärldens centrum – där han försörjde sig som ornamentsnidare. I Paris formades hans konstnärliga uttryck genom studier i anatomi på École des Beaux-Arts och influenser från skulptören Auguste Rodin. Det var också här han bytte namn till Milles, inspirerad av faderns smeknamn.
Hans första framträdande på Parissalongen 1899 blev starten på en internationell bana. Bara ett år senare hedrades han med en silvermedalj på världsutställningen. Carl Milles hade redan börjat hitta sitt uttryck, med tydlig inspiration från antiken men med en helt egen tolkning.
Carl Milles monumentala genombrott
Milles fick sitt stora genombrott 1902 med uppdraget att skapa Sten Sturemonumentet i Uppsala. Det var ett verk som väckte stor uppmärksamhet och markerade starten på en lång rad offentliga uppdrag. Under dessa år reste han genom Europa och influerades bland annat av skulptören Constantin Meunier och de stilrena formerna i etruskisk konst.
Tillbaka i Sverige arbetade han bland annat med utsmyckningen av Kungliga Dramatiska Teatern, där han skapade allt från fasadfigurer till dekorativa ansiktsmasker. Under samma period påbörjade han också bygget av sitt livsverk – Millesgården på Lidingö – som skulle komma att bli både bostad, ateljé och ett monument över hans konstnärskap.
Carl Milles var vid denna tid en efterfrågad konstnär och hans verk fanns i många svenska städer. Han anlitades ofta för monumentala utsmyckningar som krävde både teknisk skicklighet och konstnärlig vision. En ny fas i hans konst inleddes runt 1913 då han började arbeta med svävande skulpturer – figurer som placerades högt på pelare eller dolda konstruktioner och därmed gav illusionen av att sväva i luften.
Sten Sturemonumentet i Uppsala.
En konstnär mellan tradition och modernitet
Det som gör Carl Milles unik är hans förmåga att förena klassisk tradition med nyskapande uttryck. Hans motiv var ofta hämtade från antik och kristen mytologi, svensk historia eller människans förhållande till det gudomliga. Trots detta var hans formspråk aldrig helt klassicistiskt. Istället blandade han arkaiska grekiska linjer med drag från andra kulturer – ett globalt uttryck långt före sin tid.
Han arbetade i granit och brons men skapade ofta verk som kändes luftiga, ibland i samspel med vatten i form av fontäner. Hans konst var alltid föreställande, ofta berättande, och den bar alltid spår av ett djupt personligt symbolvärde.
Några centrala teman i Carl Milles konst:
- Mytologi och religion (Orfeusgruppen, Guds hand)
- Människa och natur (Människan och Pegasus)
- Symbolism och berättande (Folke Filbyter, Solsångaren)
Det fanns också en anda av andlighet i många av hans skulpturer – änglar, musiker och gudagestalter återkommer ständigt i hans verk.
Carl Milles i USA – ett internationellt erkännande
Under 1930-talet tog Carl Milles steget över Atlanten. 1931 flyttade han till USA där han blev professor vid Cranbrook Academy of Art i Michigan. Under de följande 20 åren skapade han flera av sina mest uppmärksammade verk: fontäner, fredsmonument och skulpturgrupper som Flodernas möte i St. Louis och Fredsguden i St. Paul.
Milles hade redan nått internationell uppmärksamhet genom sin utställning på Tate Gallery i London 1927. Men i USA tog hans karriär en ny vändning. Här kunde han arbeta i stort format, på offentliga platser, och med full frihet att utveckla sin skulptur i en riktning som sammanfogade mänsklig rörelse med kosmisk andlighet.
Det var också under denna tid som han skapade några av sina mest älskade skulpturer, bland annat Guds hand – en symbolisk skulptur där en liten människa vilar i Guds öppna hand, svävande mellan jord och himmel.
Millesgården – livsverk och helig plats
Millesgården var mer än ett hem – det var Carl Milles konstnärliga laboratorium och andliga fristad. Här experimenterade han med placeringar, perspektiv, ljus och vatten. Han lät skulpturerna samspela med naturen, och skapade ett slags teaterscen där konstverken var aktörer i ett större spel.
1936 skänkte han hela Millesgården som stiftelse till svenska folket. Här finns idag den största samlingen av hans skulpturer, placerade i terrasser, fontäner och innergårdar. Museet rymmer också hans samling av antik konst och fungerar som ett centrum för hans arv och idéer.
De sista åren och eftermälet
Efter att ha blivit amerikansk medborgare 1945 återvände Carl och Olga Milles till Europa. De slog sig ner i Rom, där Carl fick tillgång till både bostad och ateljé genom Amerikanska akademin. Somrarna tillbringades på Millesgården där han fortsatte att arbeta fram till sin död 1955.
Under de sista åren skapade han flera betydande verk: Människan och Pegasus, Aganippefontänen och den monumentala Sankt Martinsfontänen. Han blev också hedersdoktor vid Stockholms universitet och mottog Nordstjärneorden.
Carl Milles var en komplex personlighet. Hans konst firade det gudomliga, det mänskliga och det mytiska, men hans politiska sympatier under 1930-talet har också väckt diskussioner. Han uttryckte beundran för starka ledare som Hitler och Mussolini, driven av en rädsla för kaos och kommunism. Men som konstnär var han i ständig kamp med sin samtid – ibland hyllad, ibland ifrågasatt.
Kända verk av Carl Milles
- Poseidon (Göteborg)
- Orfeusgruppen (Stockholm)
- Guds hand (Eskilstuna, även i USA och Japan)
- Människan och Pegasus (Malmö och Skytteholm)
- Sankt Martinsfontänen (Kansas City)
- Folke Filbyter (Linköping)
- Flodernas möte (St. Louis)
- Fredsmonumentet (St. Paul)
Poseidon i Göteborg.
Hans skulpturer återfinns idag på museer, i parker, på torg och i kyrkogårdar över hela världen. Den största samlingen utanför Sverige finns i USA, där hans konst fortsätter att fascinera med sin blandning av tyngd, lätthet och andlig kraft.
Än i dag står Carl Milles konst kvar som ett av de mest storslagna bidragen till svensk konsthistoria – med sin egenartade blandning av antik inspiration, monumentalitet och poetisk svävning.
