Uppväxten som formade Caroline af Ugglas
Att växa upp i en miljö där konst och kultur är lika självklara som frukost på morgonen lämnar avtryck. Caroline af Ugglas föddes i Bromma den 7 april 1972, men barndomen kom snart att präglas av den stillsammare men kulturellt laddade villaförorten Djursholm. Där, bland vackra villor och akademiska samtal vid middagsbordet, växte Caroline upp som dotter till direktören och friherren Carl af Ugglas och den konstnärliga logopeden och konsertsångerskan Yvonne Franke.
Det var ingen ovanlig syn att Caroline redan som liten stod framför spegeln med en hårborste som mikrofon. Men det var inte bara artistdrömmar som grodde – även penslar och färger lockade. I ett hem där uttryck uppmuntrades, började Caroline tidigt utveckla sin egen röst, både bokstavligt och bildligt.
Under gymnasietiden på Danderyds gymnasium, där hon gick den humanistiska linjen, fann hon både vänner och inspiration. Bland skolkamraterna fanns också framtida kreatörer, såsom regissören Sunil Munshi. Det var under dessa år hon började forma sin särpräglade identitet, där normbrytande uttryck och konstnärlig nyfikenhet fick ta plats.
Efter gymnasiet sökte hon sig till Calle Flygare Teaterskola, en klassisk plantskola för Sveriges scenkonstnärer. Här lade hon grunden för sin scenpersonlighet, men också för en mer medveten användning av röst och uttryck. Det var också här hennes talpedagogiska bana tog form – något som senare skulle visa sig oumbärligt i hennes arbete med körer.
Caroline af Ugglas och musiken
Musiken har alltid varit mer än bara toner för Caroline. Det är snarare ett slags emotionellt språk, där varje fras och ton bär på känslor som annars hade varit svåra att sätta ord på. Hennes röst – lite raspig, mycket själfull – bär på både sårbarhet och styrka. Det hörs i varje låt, särskilt i de mest avskalade.
Det första albumet, Ida Blue, fick sitt namn efter en av hennes älskade hundar – ett tidigt tecken på hur personligt hennes skapande är. Här handlade det inte om att skapa hits för topplistorna, utan snarare om att gestalta känslor, tillstånd och vardagens dramatik. Hennes nästa album, Mrs. Boring, skapades tillsammans med maken och producenten Heinz Liljedahl. Det var ett projekt som blandade innerliga texter med okonventionella arrangemang och visade att Caroline inte var rädd för att gå sin egen väg.
Melodifestivalen blev en oväntad men naturlig arena för henne. Hon deltog flera gånger, men det var 2009 års Snälla, snälla som blev en milstolpe. Låten, som inte gick direkt till final men klättrade via Andra chansen, grep tag i publiken med sin intensitet och ärlighet. Att den nådde andraplatsen i finalen säger mycket om hur den träffade mitt i hjärtat.
Men Caroline har aldrig varit beroende av tävlingar för att synas. Hon har deltagit i Så ska det låta, Copycat Singers och inte minst På spåret, där hon vann tillsammans med Göran Hägg. Hennes närvaro i media har alltid känts äkta – hon är inte en polerad yta, utan en person som bär sitt inre utan rädsla.
Ett färgstarkt konstnärskap med clownnäsan som symbol
I Carolines konst är det tydligt att hon ser världen genom ett prisma av känslor, nyanser och kontraster. Hon har målat sedan barndomen, men det var först i tjugoårsåldern som hon tog steget fullt ut in i ateljéns värld. Idag är hennes verk eftertraktade och älskade – inte bara för sitt uttryck, utan också för det mod de förmedlar.
Clownnäsan är ett genomgående tema i hennes målningar. Det är en symbol som kan läsas på många sätt – som ett tecken på utsatthet, sårbarhet, men också lekfullhet och motstånd. I en värld där många gömmer sig bakom perfekta fasader vågar Caroline framhäva det mänskliga, det lite trasiga. Just därför rör hennes konst människor.
Färgvalen är ofta starka och kontrasterande. Rött mot blått, svart mot gult – en explosion av nyanser som speglar livet självt. Hon beskriver själv sina målningar som antidepressiva, och det är inte svårt att förstå varför. De är varken polerade eller tillrättalagda – de är levande, skavande, vackra.
Det finns också något djupt terapeutiskt i hennes måleri. För Caroline är konsten inte en flykt, utan ett sätt att förstå världen. Den är ett verktyg för att bearbeta, tolka och kommunicera sådant som ord ibland inte räcker till för.
Caroline af Ugglas – pionjär inom körsångens folkfest
När Körslaget sändes i svensk tv var det många som upptäckte Caroline af Ugglas på nytt – som inspirerande körledare med en förmåga att skapa både glädje och magi genom gemensam sång. Men för Caroline var körsång inget nytt. Hon hade länge arbetat med röster och grupper, och såg potentialen i det kollektiva uttrycket.
Att hon var medskapare till Clash of the Choirs – det amerikanska originalkonceptet som senare blev Körslaget – visar på hennes förmåga att kombinera innovation med folklighet. Hon gjorde körsång till något coolt, något passionerat och tillgängligt. Under hennes ledarskap blev sång inte bara en aktivitet – det blev en livsstil.
Det som utmärkte hennes körer var inte bara den musikaliska kvaliteten, utan också känslan av gemenskap och styrka. Hon lyckades få varje deltagare att känna sig viktig – och varje tittare att vilja vara med.
Caroline har också arbetat som sånglärare och talpedagog, vilket ger hennes ledarskap en extra dimension. Hon vet hur man väcker röster till liv, både tekniskt och emotionellt. Det är just den kombinationen som gör henne unik i körsammanhang.
Hennes konst till salu – en bro mellan vardag och magi
Det är något särskilt med att ha ett verk av Caroline af Ugglas i sitt hem. Tavlorna talar direkt till betraktaren – inte med vackra motiv i traditionell bemärkelse, utan med känslor, uttryck och personlighet. Hennes konst säljs genom etablerade gallerier som Wasskonst och uppdateras ständigt med nya verk.
Tavlorna finns i olika storlekar och uttryck, vilket gör att både små hem och stora offentliga miljöer kan bära hennes färgstarka konst. Hennes verk har också blivit populära gåvor vid särskilda tillfällen – en tavla av Caroline är inte bara en bild, det är ett samtal, en känsla, en upplevelse.
Vad som kännetecknar Caroline af Ugglas konst:
- En rå och levande färgpalett med tydlig känslofaktor
- Symbolik där clownnäsan ofta är ett nyckelelement
- En blandning av lekfullhet och psykologisk tyngd
- Verken skapar dialog – mellan tavla och betraktare
- En stil som fungerar lika bra hemma som på arbetsplatsen
Caroline af Ugglas i media och offentligheten
Det är få svenskar som är så mångfacetterade som Caroline af Ugglas. Hon har rört sig obehindrat mellan rollerna som sångerska, föreläsare, konstnär, tv-personlighet och körledare. Men oavsett format, kanal eller scen har hon alltid förblivit sig själv.
I Sommar i P1 delade hon med sig av sitt inre, sin resa och sina rädslor. Det var ett program som visade hur hennes konstnärskap vuxit fram ur både ljus och mörker. Hon har också föreläst om kreativitetens kraft, om psykisk hälsa och vikten av att våga vara sann mot sig själv.
Hennes deltagande i På spåret – först som vinnare tillsammans med Göran Hägg, sedan i mästarsäsongen – visade på en annan sida av henne: den kluriga, vetgiriga och humoristiska. Caroline är helt enkelt svår att placera i ett fack, vilket är en del av hennes charm.
Det personliga mötet med Caroline af Ugglas
Bakom strålkastarljuset och färgsprakande målningar finns en människa med vardag, relationer och rutiner. Hon bor med maken Heinz Liljedahl och deras två barn i Kungsängen – en plats där stillheten ger utrymme för skapande. Det är också här hennes ateljé finns, fylld av penslar, färgklickar och halvfärdiga idéer på duk.
För Caroline är konsten inte bara ett yrke – det är ett sätt att leva. Hon skapar för att hon måste, för att det är så hon förstår världen. Och i denna ständiga kreativitet finns en kraft som smittar. Hon är både friherrinna och rebell, både folkets röst och egenartad solitär – och kanske är det just därför vi aldrig tröttnar på Caroline af Ugglas och hennes färgstarka konst.
