Olle Bærtling är ett namn du kanske har hört om du har intresserat dig för modern konst, men få konstnärer är lika fascinerande att dyka djupare in i. Han är inte bara en av Sveriges mest banbrytande konstnärer under 1900-talet – han är också en av de få som med självklarhet tog plats på den internationella scenen med ett helt unikt uttryck. Bærtlings konst kännetecknas av färgstarka triangulära former som ser ut att explodera utanför dukens kant, en teknik han kallade för ”öppen form”. Det var inte bara en stil, det var en vision om rörelse, framtidstro och en ny estetik för en ny tid. Vill du förstå mer om vad som gjorde Olle Bærtling till en av våra mest särpräglade konstnärer, så är du på helt rätt plats.
Från bankman till banbrytande konstnär
Att Olle Bærtling började sin bana som banktjänsteman gör hans konstnärliga resa ännu mer inspirerande. Efter att ha tagit realexamen i Halmstad 1928, följde en karriär inom bankvärlden i Stockholm – men redan 1934 började han måla på fritiden. Det tog ett tag innan han helt kunde ägna sig åt konsten, men 1956 tog han det stora steget och sade upp sig från banken för att bli konstnär på heltid.
Trots att han var autodidakt, skaffade han sig en bred konstnärlig skolning genom att delta i kurser hos bland andra Otte Skiöld i Stockholm och senare på Académie André Lhote i Paris. Där inspirerades han av de franska modernisterna, särskilt Henri Matisse och Auguste Herbin, något som kom att prägla hans utveckling mot det abstrakta måleriet.
Genombrottet för den öppna formen
Runt mitten av 1950-talet började Bærtling utveckla sin berömda stil med triangulära färgfält som sträcker sig utanför bildytan. Dessa spetsiga former skapar en optisk känsla av rörelse, som om målningen lever vidare bortom ramen. Det var en del av hans filosofi om ”öppen form” – konst som inte är begränsad till en fysisk yta, utan vill bryta sig loss och påverka omgivningen.
Det här formspråket tillämpade han inte bara på målningar, utan också på skulpturer, där han överförde sina karakteristiska linjer till tredimensionella verk. Han såg det som en väg in i framtiden – en konst som kunde samverka med arkitektur och stadsplanering.
Samarbete och skulpturer i det offentliga rummet
Bærtling nöjde sig inte med att ställa ut på gallerier. Under 1950- och 60-talen började han alltmer arbeta med monumental konst i samspel med arkitektur. Tillsammans med arkitekten David Helldén skapade han bland annat muralmålningar till Hötorgsskrapan i Stockholm, där måleriet och arkitekturen smälte samman i det som de kallade ”det estetiska rummet”.
Han tog fram förslag på gigantiska skulpturer som Asamk, ett verk på 7,7 meter som visades 1961 och var tänkt som en modell för en 77 meter hög skulptur till Sergels torg. Trots att han aldrig fick utföra detta verk i full skala, fortsatte han att skapa offentliga konstverk i hela Sverige och världen.
Olle Bærtlings konst i internationell kontext
Bærtling var en av få svenska konstnärer som fick ett verkligt internationellt genomslag under sin livstid. Hans medverkan i utställningar i Paris, Bryssel, New York och São Paulo gjorde honom till ett känt namn i den abstrakta konstvärlden.
Han deltog i biennaler, visade på Columbia University och fanns med i grupputställningar på Guggenheim-museet. Hans koppling till Galerie Denise René i Paris och medverkan i Groupe Espace placerade honom i ett nätverk av modernistiska konstnärer som ville förena konsten med den moderna stadens utveckling.
Bærtlings målningar och den svenska modernismen
Att Olle Bærtling blivit en symbol för svensk konkretism är ingen slump. Hans konst var inte bara vacker och färgstark, utan bar också på ett tydligt budskap om framtidstro och öppenhet. Det var också därför hans verk valdes ut till att representera Sverige vid flera officiella sammanhang, bland annat genom utställningen ”Pentacle” i Paris och genom stora utsmyckningar i svenska skolor och offentliga byggnader.
Här kan du se några kännetecken i hans mest berömda verk:
- Triangulära former i starka färger
- Linjer som bryter duken och antyder rörelse
- Djärva kontraster mellan färgfält
- Tydlig struktur men med en illusion av dynamik
Det eviga sökandet efter rörelse och framtid
Bærtling nöjde sig aldrig med att göra ”fina tavlor”. Han såg sin konst som en del av en större rörelse mot framtiden. Under 1970-talet utvecklades hans måleri ytterligare, där trianglarnas spetsar alltmer tycktes försvinna utanför ramen. Han projekterade också skulpturer som Yayao, ett 45 meter högt verk tänkt för Centre Georges Pompidou i Paris, även om det aldrig realiserades.
Visionär till det sista
- Bærtling var med och formade Frescatiområdet vid Stockholms universitet med både målningar och arkitektur
- Han samarbetade med tyska arkitekten Gerd Fesel om projekt som aldrig blev byggda, men som visar på hans storslagna ambition
- Hans fönstergardin till Kulturhuset i Stockholm är ett ikoniskt verk som fortfarande sätter färg på stadsmiljön
Olle Bærtling var inte rädd för att ta plats, inte rädd för att utmana normer och inte rädd för att tänka större än ramen tillät. Och kanske är det just därför hans konst fortfarande känns lika modern som den dag han målade sina första trianglar – för få konstnärer har lyckats tänja så långt på vad en målning kan vara som Olle Bærtling.
