Siri Derkert var en av Sveriges mest inflytelserika konstnärer under 1900-talet. Hennes konstnärskap präglades av starkt personliga uttryck, experimentlust och ett engagemang för fred, kvinnors rättigheter och miljön. Hon rörde sig mellan kubism, expressionism och collage och skapade ikoniska verk som i dag är en självklar del av den svenska konsthistorien.
Tidiga år och utbildning
Siri Derkert föddes 1888 i Stockholm och växte upp i en sjubarnsfamilj. Hon visade tidigt intresse för konst och började studera vid Althins målarskola redan som sextonåring. Därefter fortsatte hon vid Kungliga Konstakademien 1911–1913, där hon var med och drev en protest mot att kvinnliga elever inte fick teckna nakna manliga modeller.
Efter studierna reste Siri till Paris, dåtidens centrum för modern konst. Hon hyrde en ateljé i Montparnasse och studerade på Académie Colarossi och Académie de la Grande Chaumière. Här kom hon i kontakt med kubismen och inspirerades av konstnärer som Picasso och Matisse. Parisvistelsen blev avgörande för hennes utveckling och lade grunden till hennes experimentella stil.
Konstnärlig stil och genombrott
Siri Derkerts konstnärskap började med figurmålningar, pasteller och barnporträtt, ofta i dämpade färger. Under 1910-talet arbetade hon med kubistiska tekniker, något som märks i hennes landskapsmålningar från Italien. Men hennes verkliga genombrott kom först 1944, vid en utställning i Stockholm, där hennes expressionistiska verk fick ett enormt genomslag.
Hennes stil utvecklades sedan mot collage, betongristningar och skulpturer. Hon blandade ofta bild och text i sina verk och använde konst som ett verktyg för att kommentera samhället. Det var också under denna period som hennes politiska engagemang blev tydligt, och hennes konst började bära spår av kampen för fred, jämställdhet och miljöfrågor.
Siri Derkert och Guggenheimpriset
År 1960 fick Siri Derkert sitt internationella erkännande när hon tilldelades Guggenheimpriset för målningen Fågel i topp. Priset markerade ett viktigt steg i hennes karriär och öppnade dörrar till nya utställningar både i Sverige och internationellt. Två år senare representerade hon Sverige vid konstbiennalen i Venedig, vilket ytterligare stärkte hennes status som en av landets mest betydande modernister.
Denna period blev också starten på hennes mest kända offentliga arbeten. Det var här hon började experimentera mer med betong och stora installationer, något som skulle bli hennes signum under 1960-talet.
Ristningar i betong på Östermalmstorg
Ett av Siri Derkerts mest ikoniska verk är Ristningar i betong på Östermalmstorgs tunnelbanestation, invigt 1965. Verket består av 145 meter sandblästrade betongväggar och är ett av efterkrigstidens mest nyskapande inslag i det offentliga rummet.
Här vävde hon samman texter, porträtt, figurer och noter i en unik kombination av konst och politik. Ristningarna tar upp teman som kvinnors rättigheter, miljöfrågor och fredsarbete. Det gjorde verket kontroversiellt vid invigningen, men i dag ses det som ett av Stockholms mest betydelsefulla konstnärliga landmärken.
Offentliga verk och konstnärlig mångsidighet
Siri Derkert arbetade i många olika material och tekniker. Hon skapade allt från målningar och collage till gobelänger och skulpturer. Några av hennes mest kända offentliga verk inkluderar:
- Kvinnopelaren vid T-centralen i Stockholm (1958)
- Vi – We – Nous, en gobeläng vid Hersby gymnasium på Lidingö (1962)
- Vad sjunger fåglarna?, en gobeläng i Höganäs stadshus (1965)
- Sverigeväggen vid Sverigehuset i Stockholm (1967)
Genomgående kombinerade hon konst med samhällsfrågor, vilket gör att hennes verk fortfarande känns aktuella.
Siri Derkerts politiska engagemang
Siri Derkert såg sin konst som ett redskap för förändring. Hon var starkt engagerad i kvinnorörelsen och miljöfrågor, något som tydligt framgår i hennes verk. På 1940-talet deltog hon vid Fogelstad kvinnliga medborgarskola, där hon tecknade flera porträtt av ledande kvinnor i den tidiga rösträttsrörelsen.
Under 1950-talet blev hennes konst allt mer politisk. Hon integrerade tidningsurklipp, texter och slagord i sina collage och tog ställning för fred och social rättvisa. Det gör henne unik bland sina samtida konstnärer och bidrar till att hennes konst fortsätter att fascinera även i dag.
Siri Derkert och tunnelbanekonsten
Utöver Ristningar i betong på Östermalmstorg skapade Siri Derkert även andra verk för Stockholms tunnelbana. Mest känd är Kvinnopelaren på T-centralen, som består av ristningar i betong och lyfter fram kvinnors historia och kamp.
Att hennes konst finns i tunnelbanan gör att tusentals människor möter den dagligen, vilket var en medveten strategi från hennes sida. Hon ville att konsten skulle vara tillgänglig för alla, inte bara för dem som besökte gallerier och museer. På så sätt bröt hon ner gränserna mellan konstvärlden och det offentliga rummet.
Siri Derkerts arv och betydelse
Siri Derkerts betydelse för svensk modernism kan inte överskattas. Hon var en pionjär som vågade gå sin egen väg, både konstnärligt och politiskt. Hennes verk finns representerade på flera av Sveriges främsta museer, bland annat Nationalmuseum, Moderna Museet och Göteborgs konstmuseum.
Genom Guggenheimpriset, ristningarna på Östermalmstorg och sitt breda konstnärliga arbete skapade hon ett arv som fortfarande inspirerar nya generationer av konstnärer. Än i dag väcker hennes verk diskussion, särskilt kring kvinnors roll, samhällsutveckling och miljöfrågor – teman som Siri Derkert lyfte långt före sin tid.
Med sina banbrytande idéer och oförtröttliga engagemang är det tydligt varför Siri Derkert fortsätter att fascinera, inte minst genom sina offentliga verk och de starka budskap som ristats in i Östermalmstorgs tunnelbanestation.
