Isaac Grünewald är ett av de där namnen som du kanske hört nämnas i samband med svensk konsthistoria – men som du borde känna till mycket mer om. Inte bara för att han målade i sprakande färger och levde ett liv lika dramatiskt som hans tavlor, utan också för att han faktiskt förändrade hela Sveriges syn på konst. Läs om vem han var, varför han blev så omdiskuterad och vad som gör honom till en av de mest inflytelserika konstnärerna i vår moderna historia. Du kommer att få följa med från fattigdomens Södermalm till konstsalongerna i Paris och dramatiska scener i svenska operahus – och förstå varför namnet Isaac Grünewald fortfarande lever kvar.
Från trånga vindar till Konstnärsförbundets salonger
Isaac Grünewald föddes 1889 i Stockholm och växte upp i ett trångt och fattigt hem på Södermalm. Hans föräldrar, med rötter från Polen och Kurland, kämpade för att få vardagen att gå ihop, och det fanns inte direkt pengar över till konstnärsdrömmar. Men Isaac hade något som inte gick att köpa för pengar: en intensiv drivkraft. Redan som barn tecknade han konstant och tillverkade små teatrar och sprattelgubbar för att kunna köpa färg och penslar.
Tack vare en förstående teckningslärare på Södra Latin och stöd från omgivningen kom han in på Konstnärsförbundets skola vid bara 16 års ålder. Det var startskottet på något stort. Han stack ut – inte bara för att han fortfarande gick i kortbyxor – utan för sin talang och sitt enorma engagemang.
Paris och den färgsprakande friheten
Efter några års studier i Stockholm tog Isaac steget till konstvärldens epicentrum – Paris. Där studerade han vid Académie Matisse och sög i sig allt det moderna måleriet hade att erbjuda. Möten med Cézannes strukturer, Matisses färgexplosioner och de franska impressionisternas lek med ljus blev avgörande. Och även om han kallade sin stil expressionistisk, så bar den tydliga spår av fauvismens färgkärlek.
Det var i Paris som han verkligen utvecklade sin stil – färgstark, rytmisk och modig. Med ett konstnärligt självförtroende som växte för varje penseldrag började han utmana det svenska konstetablissemanget på allvar.
När Sverige inte var redo för Isaac Grünewald
När Isaac och hans konstnärskamrater i gruppen ”De unga” ställde ut i Stockholm 1909 blev reaktionerna blandade, minst sagt. Många tyckte att deras konst var för färgstark, för konstig, för långt från verkligheten. Men Isaac lät sig inte stoppas. Tvärtom blev han en stark röst i konstdebatten, ofta som den moderna konstens inofficiella försvarare. Han skrev, talade, diskuterade och målade – med lika mycket passion i varje uttrycksform.
En av hans mest omtalade insatser var förslaget att utsmycka vigselrummet i Stockholms rådhus. Förslaget belönades – men förverkligades aldrig. Det blev istället startskottet på en högljudd och känsloladdad debatt som tydligt visade att Sverige ännu inte var redo för Isaac Grünewalds vision.
En mångsidig konstnär med scenkänsla
Isaac nöjde sig inte med att förändra måleriet. Han kastade sig också in i scenkonsten, bland annat med uppsättningar för Kungliga Operan och Dramaten. Efter succén med scenografin till operan Simson och Delila 1920 började fler och fler se vad han kunde åstadkomma med färg, form och dramatik – inte bara på duk, utan i hela rum.
Här är några av hans mest uppmärksammade sceniska verk:
- Oberon (1925), som många anser vara hans mest träffsäkra scenografi.
- En midsommarnattsdröm (1927) för Dramaten.
- Ett drömspel (1935), där han kombinerade ljus, kostym och rumslighet med precision.
Hans syn på dekor och kostym var nyskapande. Han ville inte att scenografin skulle vara en kuliss i bakgrunden – den skulle leva, andas och förstärka handlingen. Och det gjorde den.
Isaac Grünewalds stil och uttryck
Det som utmärker Isaac Grünewalds måleri är framför allt färgen – den vågade, levande och ibland nästan våldsamt uttrycksfulla färgen. Under 1910-talet använde han en klar färgpalett, starka kontraster och en frihet i kompositionen som inte var bunden till motivets exakta avbildning.
Han målade ofta ur minnet, vilket gav hans verk en personlig och drömlik känsla. Typiska motiv kunde vara:
- Stadsvyer från hans ateljé på Katarinavägen, med utsikt över Stockholms inlopp.
- Fågelperspektiv över parker, broar och stadsliv.
- Färgsprakande interiörer och stilleben.
- Landskap från Frankrike, Italien och norra Sverige – ofta målade direkt inför motivet.
Han älskade att experimentera, men behöll alltid en stark känsla för struktur och balans.
Konstpedagogen och akademikern
På 1930-talet blev Isaac Grünewald professor vid Konsthögskolan i Stockholm. Där undervisade han i tio år och spelade en viktig roll i att modernisera konstutbildningen i Sverige. Han förespråkade fria uttryck och uppmuntrade sina elever att hitta sin egen röst snarare än att följa gamla mallar.
1942 startade han också sin egen målarskola. Det var inte bara tekniken han ville förmedla, utan även modet att stå upp för sin konst. Han engagerade sig i elevernas utveckling – både konstnärligt och personligt.
En stark röst i samtiden
Isaac Grünewald var inte rädd för att säga vad han tyckte. Han skrev artiklar, deltog i debatter och tog tydlig ställning – både inom konsten och i samhällsfrågor. Under 1930-talet, i takt med att nazismen växte i Europa, blev hans judiska bakgrund en viktig del av hans identitet. Han såg farorna och kände ett starkt behov av att vara kvar i Sverige – att rota sig, skapa och undervisa.
I sin trädgård i Saltsjöbaden fann han ny inspiration, och landskapen därifrån – liksom hans resor till Lappland – ledde till några av hans mest känslostarka målningar.
Porträttmåleri och internationella framgångar
Trots sin fria och färgstarka stil var Isaac också en skicklig realist. Under 1920- och 30-talen blev han en av Sveriges mest eftertraktade porträttmålare. Bland de personer han målade fanns både kungligheter, forskare och kulturpersonligheter.
Här är några exempel på hans porträttuppdrag:
- Prins Eugen (1931).
- Prinsessan Ingrid (1932).
- Bokförläggaren Karl Otto Bonnier (1934).
- Nobelpristagaren Theodor Svedberg (1934).
Hans verk ställdes dessutom ut internationellt – från Paris till Bryssel och ända till USA. Det var ofta hans akvareller och gouacher som väckte störst uppmärksamhet utomlands.
Den sista resan och det eviga arvet
1946, efter krigsslutet, reste Isaac till Norge för att träffa konstnärskollegor och diskutera framtida samarbeten. På vägen hem inträffade den tragiska flygolyckan utanför Oslo där både han och hans andra fru Märta Grundell omkom. Det var en chock – både för konstvärlden och för dem som följt honom genom livet.
Efter hans död slöt sig konst-Sverige samman i en ovanlig enighet. De som en gång ifrågasatte honom, hyllade nu hans gärning. Hans passion, kampvilja och livskraft kunde inte förnekas – lika lite som hans betydelse för svensk modernism.
Genom hela sitt liv var Isaac Grünewald en färgexplosion – i konsten, i debatten och i sällskapslivet. Och han är fortfarande ett namn du aldrig glömmer när du en gång har stiftat bekantskap med Isaac Grünewald.
