Om du är nyfiken på färg, form och modernism i svensk tappning har du hamnat rätt. Här ska du få lära känna Lennart Rodhe – en av Sveriges mest banbrytande konstnärer under 1900-talet. Hans namn dyker ofta upp i samband med offentlig konst, färgstarka väggar och en kraftfull känsla för rytm och geometri. Men vem var han egentligen, och varför är hans konst fortfarande aktuell?
Rodhe var inte bara målare – han var en pionjär. Och när du läser vidare kommer du få en tydlig bild av hans liv, stil, och varför hans verk fortfarande lyser upp både museer och offentliga rum i Sverige.
Vägen till konsten började i Tyskland
Rodhes konstnärliga bana började inte med penslar och färg, utan med tekniska ritningar. Som ung följde han med sin familj till Hamburg där hans pappa jobbade med industriproduktion. Lennart själv arbetade på samma företag efter att ha tagit examen från realgymnasiet, och det dröjde några år innan konsten kallade på allvar.
När familjen återvände till Sverige på 30-talet öppnades en ny dörr. Lennart började på Tekniska skolan i Stockholm där han studerade under Edward Berggren. Resan gick därefter vidare till Köpenhamn och till sist Konsthögskolan i Stockholm. Här fick han lära av ingen mindre än Sven X:et Erixson – en lärare som definitivt lämnade spår i Rodhes formspråk.
Offentlig konst med personlighet
Ett av Lennart Rodhes främsta kännetecken är hans många offentliga verk. Under 40- och 50-talen fick han uppdrag som förändrade hela stadsbilder. Tänk dig att gå in i ett postkontor eller ett skolbibliotek och mötas av stora, färgstarka väggmålningar – det var Rodhes signatur.
Ett tydligt exempel är Paket i långa banor som pryder posthuset i Östersund. Verket består av glaserat tegel och sträcker sig över flera år i både planering och utförande. Eller ta Trappans tema på Ängby läroverk – en målning där färg och form slingrar sig uppför väggen som en rörelse i ständig förändring.
Här är några av hans mest kända offentliga verk:
- Seston (1963), en emaljvägg på Limnologiska institutionen i Uppsala.
- Dag och natt (1967), en stengodsvägg i DN-skrapan.
- Guld och gröna skogar (1975–76), en textil vävnad för Sveriges riksbank.
- Stadens ljus (1979), ett färgstarkt emaljverk i Marabouparken.
Verken var inte bara dekorationer – de var visuella upplevelser, ofta inspirerade av konkretism och modernistiska strömningar i Europa.
Lennart Rodhes influenser och stil
Efter andra världskriget tog Lennart och hans fru, poeten Eivor Burbeck, sitt pick och pack och drog till Paris. Det var där han på allvar blev påverkad av den europeiska konkretismen. Han umgicks med konstnärer som Etienne Béothy, som i sin tur hade kopplingar till Fernand Léger och Victor Vasarely – namn som lade grunden för den geometriska och färgbaserade konsten under 1900-talet.
Rodhes stil utvecklades till att bli både strukturerad och lekfull. Han experimenterade med kontraster, repetitioner och ett slags visuell rytmik. Det fanns alltid en balans mellan planering och spontanitet, mellan yta och djup. Hans verk var aldrig statiska – de pulserade, rörde sig och utmanade betraktaren.
Verk som förändrade rum
Rodhes verk var ofta skapade för att smälta in – eller snarare sticka ut – i arkitektoniska miljöer. Han använde sig av en mängd olika material, från glaserat tegel till gobeläng och sandblästrad skiffer. Varje teknik gav honom nya möjligheter att tänja på uttrycket.
En punktlista med spännande tekniker han använde:
- Kaseintempera, som han använde i Trappans tema, gav en matt men livlig yta.
- Gobelängväv, som i Rosentjuven och Familjen, skapade taktila och färgrika ytor.
- Emalj på konststen, exempelvis i Stadens ljus, gav verken ett glansigt, nästan futuristiskt uttryck.
- Stengods, som i Utflykt till Blå Jungfrun, gav en tyngd och materialkänsla utöver det vanliga.
Just bredden i materialvalen visar hur Rodhe aldrig lät sig begränsas – han hittade rätt uttryck för varje rum och varje plats.
Lennart Rodhe på museer och i konstens finrum
Rodhes betydelse märks inte bara i det offentliga rummet. Hans verk finns representerade på Sveriges mest ansedda museer, vilket säger mycket om hur tongivande han varit för den svenska konsten. Du hittar honom på Moderna museet, Nationalmuseum och Göteborgs konstmuseum – bara för att nämna några.
Att ha sin konst på dessa institutioner är inte bara en fjäder i hatten, det visar att Rodhe varit en av de konstnärer som format hur vi uppfattar färg och form i Sverige. Hans verk är inte bara konstnärliga uttryck – de är kulturarv.
Lärarrollen och Rodhes inflytande
Utöver att skapa konst, undervisade Lennart Rodhe också framtidens konstnärer. Mellan 1958 och 1968 var han professor vid Konsthögskolan i Stockholm. Där formade han en hel generation av konstnärer och hjälpte till att föra vidare en modernistisk tradition i svensk konstundervisning.
Det är lätt att glömma hur stor påverkan en professor kan ha, men Rodhes elever bar vidare hans öga för struktur, rytm och färgkombinationer långt efter att han lämnat skolans salar.
En livsgärning som satt spår
Rodhes liv och konst var oskiljaktiga. Han skapade ständigt, ofta i nära samspel med arkitektur och samhälle. Ibland i form av väggar, ibland textilier, ibland emalj. Men alltid med samma energi och precision. Det var som om varje verk var ett pussel där varje färgbit måste ligga exakt rätt.
Trots att han gick bort 2005 lever hans verk vidare – inte bara i museer, utan i våra offentliga miljöer. Hans konst möter tusentals människor varje dag, utan att de alltid vet vem som ligger bakom.
Och det är kanske just därför du bör minnas namnet Lennart Rodhe.
