Marie Louise Ekman är ett av Sveriges mest säregna konstnärsnamn. Hennes konst är känd för att vara färgsprakande, lekfull och samtidigt djupt samhällskritisk. Här får du en översikt över hennes stil, teman och varför hon blivit en sådan älskad och viktig röst i svensk konst. Redan från 1960-talet har hon brutit normer och skapat bilder som utmanar våra föreställningar om kön, relationer och makt.
Lekfulla motiv med en skarp underton
Det första många tänker på när de ser Ekmans konst är hennes barnsligt enkla stil. Men låt dig inte luras – bakom de naivistiska figurerna och pastelliga färgerna finns ofta ett djupt budskap. Hon skildrar vardagsscener med en twist, där detaljer avslöjar samhällskommentarer eller existentiella frågor.
Figurerna är ofta kvinnor i hemmiljöer eller par som ser ut att vara i en sorts evig diskussion. Samtalen i pratbubblorna är vardagliga men dubbelbottnade, där makt, könsroller och absurditet ofta finns med. Hon tar in det triviala och gör det till något stort – en scen, en pjäs, en spegling av vårt samhälle.
Hennes konstnärliga uttryck i olika medier
Ekman har aldrig nöjt sig med bara ett sätt att uttrycka sig på. Hon har jobbat med målningar, teckningar, film, skulptur, installationer och scenografi. Allt detta med samma egensinniga estetik och ofta med ett tydligt feministiskt perspektiv.
Film och scenkonst
Under 70- och 80-talet gjorde hon flera banbrytande filmer, bland annat med sin dåvarande man Carl Johan De Geer. Filmerna blandade konst, drama och politik på ett sätt som inte var vanligt då. Hon har också skapat scenografi och kostym till flera teaterföreställningar, ofta i samarbete med Dramaten och andra stora institutioner.
Teckning och måleri
Teckningarna är kanske hennes mest ikoniska verk. De är ofta små, med tunn tuschlinje och färglagda i mjuka toner. Motiven är alltid fulla av berättelser. Tavlorna är som små teaterscener – statiska men fulla av liv. Det finns en känsla av att något precis har hänt, eller ska hända, men man vet aldrig riktigt vad.
Installationer och blandteknik
Hon har också arbetat med installationer där hela rum byggs upp som konstverk. Här blandas dockor, möbler, ljud och ljus till en värld som känns både bekant och främmande. Ett exempel är när hon lät skapa en hel miljö av ett flickrum med överdrivna proportioner och symbolik, där barndom, sexualitet och identitet vävdes samman på ett drabbande sätt.
Marie Louise Ekmans konst med stark feministisk röst
Ekman är en av de tydligaste feministiska rösterna i svensk konsthistoria. Hon har länge använt sin konst för att belysa kvinnors roll i samhället, ofta med humor och satir som vapen. Det är sällan moraliskt pekpinnande – istället bjuder hon in till att tänka själv.
Redan på 70-talet var hon en del av den feministiska vågen inom konsten, men hon har alltid gått sin egen väg. Med sina karaktärer, ofta kvinnor med blottade kroppar i underliga situationer, utmanar hon blicken och maktens normer. Och trots att mycket har förändrats sedan dess, känns hennes konst fortfarande lika aktuell.
Roller, relationer och vardagens absurditet
Ett återkommande tema i Ekmans konst är parrelationer. Hon skildrar ofta ett manligt och kvinnligt subjekt i samspel, där båda är fångade i ett sorts vardagsdrama. Hon visar hur kommunikationen brister, hur roller spelas och hur underlig vardagen egentligen är när man tittar närmare.
- I många av hennes verk säger kvinnan saker som: ”Vad menar du med det?” medan mannen svarar: ”Jag bara sa det”. Enkla repliker som säger mycket.
- Hon skildrar ofta rutiner som upprepas tills de tappar sin mening – som att äta frukost i tystnad eller stå i hallen och klä på sig medan man grälar.
- Det absurda i det vardagliga är ett genomgående grepp som både roar och oroar.
Här finns en sorts konstnärlig släktskap med teaterregissörer som Pina Bausch och dramatiker som Harold Pinter – fast i bildform.
Privatliv och påverkan på karriären
Marie Louise Ekman har levt ett liv i offentlighetens ljus, men ändå på sina egna villkor. Hon har haft relationer med flera kulturpersonligheter och varit en del av den svenska kultureliten, utan att förlora sin integritet. Hon var under många år gift med konstnären Carl Johan De Geer, och senare med skådespelaren Gösta Ekman.
Hennes privatliv har ofta inspirerat till verk, men aldrig exploaterats. Istället finns en känsla av självreflektion i konsten, där hennes egna upplevelser får forma berättelser utan att bli självbiografiska på ett uppenbart sätt.
Hon bröt ny mark som chef på Dramaten
Att Marie Louise Ekman 2009 blev chef för Dramaten var något som förvånade många. Hon var den första kvinnan på posten, och hennes bakgrund som bildkonstnär gjorde henne till ett oväntat val. Men under sina år där förnyade hon institutionen på flera sätt. Hon tog in nya röster, öppnade för samtida teman och bröt upp gamla strukturer. Det är ovanligt att någon från bildkonstvärlden kliver in i den dramatiska sfären på det sättet – men Ekman gjorde det med samma lekfulla allvar som genomsyrar hennes övriga konst.
Konstnärens inflytande på dagens kreatörer
Det är få svenska konstnärer som inspirerat så många yngre kreatörer som Marie Louise Ekman. Inte bara inom bildkonst – även illustratörer, filmskapare, serietecknare och scenkonstnärer lyfter fram hennes arbete som avgörande för deras eget uttryck.
- Många unga konstnärer har inspirerats av hennes sätt att kombinera humor och allvar
- Hennes estetik har blivit en referenspunkt för feministisk samtidskonst
- Hon har visat att det går att vara politisk utan att vara predikande, och lekfull utan att vara ytlig
Det är ett arv som fortsätter att växa, och som gör att intresset för Marie Louise Ekman bara blir större med åren.
