Vera Nilsson var en av Sveriges mest betydelsefulla konstnärer under 1900-talet och hennes uttrycksfulla stil har gjort ett starkt avtryck i svensk konsthistoria. Hennes målningar kännetecknas av kraftfulla färger, djup känsla och ett tydligt samhällsengagemang.
Biografi
- 1888: Föds den 1 juni i Jönköping som yngsta barnet till kronofogden Karl Nilsson och Ada Nilsson, född Sjögren.
- Barndom: Tillbringar somrarna på Öland i morföräldrarnas hus Lilla Nyborg i Borgholm, en miljö som blev central i hennes konstnärskap.
- 1906–1909: Studerar vid Tekniska skolan i Stockholm och utbildar sig till teckningslärare, men arbetar aldrig i yrket.
- 1910: Börjar studera måleri vid Valand i Göteborg under ledning av Carl Wilhelmson.
- 1911–1912: Flyttar till Paris och studerar vid Académie de la Palette för kubisten Henri Le Fauconnier, vilket formar hennes konstnärliga uttryck.
- 1912: Inspireras starkt av van Goghs verk under Sonderbundutställningen i Köln och utvecklar ett intresse för expressionismen.
- 1913–1915: Reser till Bretagne och Spanien, utforskar olika stilar och färgkombinationer.
- 1916–1919: Arbetar periodvis i Köpenhamn där hon övertar Ludvig Karstens ateljé och utvecklar sitt formspråk.
- 1917: Debuterar som konstnär på Københavns Ovenlyssal tillsammans med Mollie Faustman.
- 1918: Får sitt svenska genombrott genom utställningen Yngre svenska konstnärer på Liljevalchs i Stockholm.
- 1920–1925: Vistas långa perioder i Paris och på Öland, utvecklar sin personliga konstnärliga stil.
- 1922: Dottern Catharina föds och blir senare modell i många av hennes mest kända barnporträtt.
- 1927–1928: Tillbringar ett år i Italien som Ester Lindahl-stipendiat och fördjupar sitt måleri.
- 1933: Håller sin första stora separatutställning på Konstnärshuset i Stockholm.
- 1938: Skapar monumentalmålningen Penning contra liv, inspirerad av spanska inbördeskriget.
- 1949–1950: Vistas fyra månader i Senegal och hämtar nya färger, former och motiv till sin konst.
- 1951: Utför fresken Sagan om solen och stormen i Västertorpsskolan i Stockholm.
- 1954: Blir första kvinnan på över 60 år att väljas in i Kungliga Akademien för de fria konsterna.
- 1957: Skapar mosaikpelaren Det Klara som trots allt inte försvinner vid T-centralen i Stockholm.
- 1966–1967: Skapar altartavlan De tre vise männen för Nacksta kyrka i Sundsvall.
- 1975: Får en stor retrospektiv utställning på Konstakademien.
- 1979: Avlider den 13 maj i Stockholm.
Vera Nilssons konstnärliga stil och motiv
Det som gör Vera Nilsson unik som konstnär är hennes kombination av teknisk skicklighet, emotionell styrka och ett djupt samhällsengagemang. Hennes konst präglas av kraftfulla färger, dynamiska former och ett uttryck som ofta balanserar mellan kubism och expressionism.
Hennes konstnärskap kan delas in i flera teman:
- Intensiva landskap, särskilt från Öland
- Barnporträtt med fokus på känslor snarare än ideal
- Monumentala verk med samhällskritiska budskap
- Offentliga utsmyckningar och fresker
Ett av hennes mest kända verk är Penning contra liv från 1938, en monumental målning som skildrar människans utsatthet under det spanska inbördeskriget. Här syns tydligt hennes övertygelse om att konst kan bära starka budskap och påverka samhället.
Offentliga uppdrag och tunnelbanekonst
Vera Nilsson var inte bara en banbrytande konstnär utan också en drivande kraft bakom konstens plats i det offentliga rummet. På 1950-talet spelade hon en avgörande roll för att konst skulle integreras i Stockholms tunnelbana, vilket har gjort den till ett av världens största underjordiska konstgallerier.
T-centralen och mosaikpelaren
År 1957 skapade hon mosaikpelaren Det Klara som trots allt inte försvinner vid station T-centralen. Verket är en hyllning till Stockholms historia och ett av de mest ikoniska inslagen i tunnelbanans konst.
Fresker och andra uppdrag
Utöver tunnelbanan ansvarade hon för flera stora utsmyckningar:
- Fresken Sagan om solen och stormen (1951) i Västertorpsskolan i Stockholm
- Fresken Händer (1954) i Djurgårdsskolan i Eskilstuna
- Altartavlan De tre vise männen (1966–1967) i Nacksta kyrka i Sundsvall
Genom dessa verk etablerade hon sig som en central gestalt inom svensk offentlig konst.
Resor, inspiration och sena år
Under sin karriär reste Vera Nilsson ofta och hämtade inspiration från olika delar av världen. En längre vistelse i Senegal mellan 1949 och 1950 satte djupa spår i hennes konst. De starka färgerna, landskapen och mötet med människorna där gav hennes måleri en ny dimension.
Under 1960-talet besökte hon även New York, Martinique och Provence, vilket fortsatte att forma hennes konstnärliga uttryck. Hon skapade också verk med starka sociala och etiska budskap, som Mätta de hungrande från 1963, där hennes engagemang för de utsatta i samhället blev tydligt.
Än idag fortsätter Vera Nilssons konst att fascinera nya generationer och väcker intresse bland konstälskare världen över. Många söker sig till museer och utställningar för att uppleva Vera Nilssons konst och hennes unika bidrag till svensk modernism.
