Carl Kylberg var en av Sveriges mest särpräglade och visionära konstnärer under 1900-talet. Hans verk genomsyras av en unik färgkänsla och en filosofisk dimension som särskiljer honom från samtida konstnärer. Trots att han slog igenom sent i livet blev han en central gestalt inom svensk modernism. Hans konst var både älskad och kontroversiell, och hans idéer om färgens och formens andliga betydelse gjorde honom till en av modernismens främsta företrädare i Sverige.
En uppväxt präglad av religion och kreativitet
Carl Kylberg föddes 1878 i Fridene, Skaraborgs län, i ett hem präglat av sträng religiositet och ordning. Familjens ekonomi var svag, men de levde ändå ett ståndsmässigt liv. Hans far lärde honom tidigt att teckna med detaljrikedom och precision, men det var först under somrarna hos sin mors släktingar på Kavlås i Västergötland som han upplevde frihet och bekymmerslöshet. Dessa barndomsupplevelser skulle senare komma att påverka hans konstnärliga uttryck.
Som ung utbildade sig Kylberg först inom arkitektur. Han studerade vid Slöjdföreningens skola i Göteborg och senare vid Tekniska skolan i Stockholm. Men intresset för arkitektur falnade, och under sina studier vid Berlins högskola blev han djupt påverkad av stadens konst- och intellektuella miljö. Här kom han i kontakt med litteratur som varit förbjuden i hans religiöst konservativa hem, och hans konstnärliga bana började ta form.
Carl Kylbergs konstnärliga genombrott
Trots att Kylberg bestämde sig för att bli konstnär i ung ålder, dröjde det länge innan han fick erkännande. Han studerade måleri vid Valands konstskola i Göteborg under Carl Wilhelmson och försörjde sig under en tid genom att skapa affischer och skämtteckningar. Först 1919, vid 41 års ålder, debuterade han på allvar som målare i utställningen med Februarigruppen på Liljevalchs konsthall. Hans konst väckte genast uppmärksamhet, och han hyllades för sin känsliga kolorism och sitt intima måleri.
Hans första separatutställning 1926 på Gummesons konsthandel i Stockholm blev en vändpunkt. Kritikerna förundrades över hans färgbehandling, och han jämfördes med stora europeiska mästare som Cézanne och Matisse. Försäljningen gick dock trögt, och det var först efter sin andra separatutställning 1931 på Svensk-franska konstgalleriet som han fick ett kommersiellt genombrott.
Färgen som bärare av andlighet och känsla
Carl Kylbergs konst präglas av en unik färgsättning och en strävan efter att uttrycka det själsliga och universella. Han betraktade konstnären som en visionär, en person som genom färg och form kunde synliggöra de djupare existentiella frågorna. Hans målningar har ofta en drömsk, nästan meditativ kvalitet, där färgerna tycks vibrera och samspela på ett sätt som skapar en känsla av tidlöshet.
Hans inspirationskällor var många, men han nämnde själv Turner, Delacroix, van Gogh och Matisse som särskilt betydelsefulla. Han var också intresserad av filosofi och religion och studerade bland annat nyindisk filosofi, vilket gav hans konst en andlig dimension.
Kylbergs senare verk är ofta abstrakta och symboliska. Titlar som Frid på jorden, Trädet och Källan antyder en religiös eller mystisk innebörd. Han sökte en balans mellan färg och form men lät alltid färgens emotionella kraft dominera.
Konstnärlig konflikt och censur
Carl Kylberg var en kontroversiell konstnär. Hans koloristiska och emotionellt drivna måleri möttes av både beundran och hård kritik. En av hans största konstnärliga antagonister var Isaac Grünewald, som menade att Kylberg bröt mot balansprincipen mellan färg och form. Konflikten nådde sin kulmen 1937 när Kylbergs målning Uppbrottet stoppades från att köpas in till Nationalmuseum av dåvarande ecklesiastikminister Arthur Engberg. Engberg ansåg att målningen var ofullgången och besynnerlig, en synpunkt som många konstnärskollegor inte delade.
Trots detta motstånd fortsatte Kylberg att ställa ut både i Sverige och internationellt. Hans konst blev särskilt uppskattad i Danmark, där han under långa perioder bodde och arbetade. Han deltog i Biennalen i Venedig 1938 och fick en soloutställning på Musée Nationale d’Art Moderne i Paris 1951, som senare flyttades till Palais des Beaux-Arts i Bryssel.
Carl Kylbergs arv och inflytande
Carl Kylbergs betydelse för svensk konst kan knappast överskattas. Hans målningar påverkade en hel generation av konstnärer, särskilt de så kallade Göteborgskoloristerna, som inspirerades av hans färgspråk. Hans inflytande märks än idag i svensk modernistisk konst.
Hans konstnärskap kännetecknas av:
- En djupgående känsla för färgens emotionella kraft
- Ett starkt andligt och filosofiskt innehåll
- En utveckling från figurativt måleri till mer abstrakta och symboliska uttryck
- En vilja att uttrycka det allmänmänskliga och tidlösa
Trots att han aldrig fick det officiella erkännande han förtjänade under sin livstid, har hans verk idag en självklar plats i den svenska konsthistorien. Hans målningar finns representerade på bland annat Nationalmuseum och Moderna Museet, och hans inflytande fortsätter att inspirera nya generationer av konstnärer.
Carl Kylberg gick bort 1952, men hans konst lever vidare och fortsätter att fascinera och beröra.
